PLS

Det är inte så kul att vara hemma hela tiden längre.
Jag skulle vilja åka på utflykt, men alla jobbar eller är på egna utflykter.

Jag tänkte att jag ska se Titanic istället. Den är ju iaf lång och tidsdödande.

Jag skrattar mest med min familj. Ibland så man ligger på golvet, ibland så man bara ligger i soffan och ibland som vanligt. Idag spånade vi fram att mina barn, två pojkar tänker jag mig, ska heta King-kong och Donky-kong. Hoho.
 
Alltså. Familjen; Emma, fadern, King-kong och lille Donky-kong.

Just nu tänker jag, om man var tvungen att bära en färg genomgående på alla kläder, fast man fick såklart ha bas-saker, som svarta strupbyxor och jeans och bruna chinos. Vilken färg skulle man egentligen välja.

Jag har kommit fram till att jag skulle välja vit och vita nyanser.

Det handlar inte om att vara hård mot sig själv och bara få en färg, en nyans, utan mer vilken färg man antagligen skulle trivas bäst i längst.


Och så tänker jag, om man bara fick se fem filmer i resten av ens liv, hur många gånger man ville, men bara fem. Vilka skulle det vara.

En av mina fem skulle vara "Lord of War"
Kolla introt här ner. Fantastiskt, (det är som discovoryprogrammet "fakta följer") man följer kulan, ända från maskinen tills den träffar den afrikanska pojken.
Och jag älskar sånna filmer där allt gott inte är gott och allt ont är inte ont. Där det onda får en förstålig sida. Och det blir rysligt bra.


Och jag tycker ni ska se och lyssna bara för låtens skull.

jag hittade denna. funderade på vad jag ska skriva här. det är omöljigt. jag låter allt vara osagt. men jag kan säga att man inte skulle kunna göra en tvåa. negerkonst 2. kan ju även säga att den är från 1953.


bra (fantastiskt) motto.  bra självdistans. bra självkänsla.


jag möblerar om ganska mycket nu, och då ofta på detta sättet.
skjuta saker framför sig med benkraft och hasa efter.
prinsesskjolen nr 1 även.

av ett själ och ibland är jag fortfarnde arg.

Halo!
Det blir Barcelona!
Jag börjar 10 November!

YEIII! WEEIII!

Jag tror det blir barcelona istället.
Jag har sökt jobb där.
Och jag hoppas på det.
Really really.

London belv osäkert.
För stor chans att bli en broken story än en lovestory som jag ville: Och egentligen vill.
Men jag vågar inte.

Barca är på ett sätt som London.
Fast under städig kaneval.
Och jag ska dansa så mycket.

Jag vill ju, vart kommer tvekandet ifrån.

Jag saknar när vi målade naglarna i Vmo och Alek, mästermålaren, skrev saker på allas naglar med matchande färg. Det var kul.

Och till anonym, väskan heter Bill. Ben är ju benranglet. Jag vet inte varför jag blandade ihop dem.

Mamma säger att det ser ut som väskan Ben har en tunga och jag tycker likadant.

Och om man gör det lyssnar man på låten och kollar på nästa sida man har uppe. Men här handlar det inte om låten utom om cirkusen och maskeraden som utspelar sig i dessa tre.

Finns inget som inspirerar mig som  cirkusar och maskerader just nu.
Utstyrseln är så mycket, men ändå så väger det inte över och skriker. I totally love it.


Panic at the disco -I write sins, not tragedies.

Och det kanske är att färgerna inte är neon eller bara att allt går så bra ihop.
Man vill ju klä ut sig!
Och det är väl därför jag hela tiden syr snurrkjolar med volanger och volym.
Och det är väl därför man på nått sätt ändå gillar att se ut som en bakelse eller marräng ibland, för att kontra sin grå-vita-svarta-blåa klädsel.


Robbie Williams -Sexed up.

Kolla hennes strumpisar. Kollar bara strumpisarna.


Rihanna -Disturbia

Crazy. Fantastiskt.
Nästan otäckt, men otäckt bra.


Och glöm inte konstnären Thomas Woodruffs, han är kungen i karusellen.