PLS

Busschaufförer på landet plockar upp en ibland innan man hunnit fram till hållplasten så man inte missar bussen. Ibland kan man bli avsläppt på icke existerande hållplatser också om man ber. Sen säger de alltid hej och ibland hejdå. De smälter mitt hjärta.

Ibland längtar jag efter en egen lägenhet. Då är det dock bara lägenheten jag längtar efter och aldrig vardagen som är utanför lägenheten. Jag vill kunna lämna nästan när jag vill utan så mycket krångel och dubbla hyror.
Därför har jag det bra nu.

Iallafall. När jag har min lägenhet och bil och vardag samlad och ett fast jobb. Så ska jag ha tv och video i badrummet så jag kan se sex&thecity så fort jag badar och slipper att bara läsa Robinsson Cruse som nu.

Jag ska också ha en drickaback i bagaget i bilen, och så fort jag kör förbi en fin plats ska jag stanna, ta en läsk och begrunda tills läsken är slut och sen åka vidare.

Sånna småsaker längtar jag till.


(Jag ska föresten till Oslo igen och jobba, just nu kollar jag boende.)

Äntligen. Efter så många timmar finns det inte en tråd kvar att klippa.

I sommras sydde jag klänningen bara för en utekvälls skull. Jag längtar efter att sy sånt igen. Snabbt och lätt blir nästan alltid bra, eftersom förväntningarna är inställda på nått annat än just syendet.

Just nu syr jag en cape, den blir fin, en sydag till och sen är den klar. Men jag minns knappt när jag började med den. Det är sånt jag som jag vill komma ifrån. Mina grejer mognar inte när de ligger.

I gårkväll när jag låg i sängen, fick jag plötsligt en nål mellan tårna. Nu finns det alltså inget säkert ställe längre.

Jag ville gå ut, men nästan igen bor här längre så jag möblerade om ist.

Jag vill bara visa den lilla räven jag hittade idag, plötsligt är rävar mitt favoritdjur.

Familjen åker till Spanien. Wei.












1. Gräs 2. Slum 3. Stad 4. Mat i överdådiga mängder 5. Jag i bubbel över taken 6. Industriområde 7. En vanlig gata 8. Ida och jag väntade in soluppgången över medelhavet, den var över på 10 minuter

Bara jag är iväg några dagar börjar världen att rasa samman. En påse här, en påse där. Jag lagar alltid, men man lagar inte alltid rätt. Så ändras världen långsamt men säkert.

Faktiskt sant, jag skrev det inte för rimmets skull utan för att pappa och jag var och köpte vintermat till hönorna, ankorna och fåren.

Jag fastnade just i Alexs Schulmans blogg. Han hade haft en frågestund på bloggen och plötsligt dyker detta upp.


"Om du har finnar hur gör du för att få bort dem?
- Jag har inga finnar.

Har du någonsin varit osäker på någonting som rör ditt utseende?
- Det skulle vara mina tänder. De är ju ganska sneda, får man säga.

Vad hade du för slags trosor på dig när du hade på dig spetsklänningen från whyred?
- Herregud, vad är detta för nivå? Jag bär inte trosor och inte heller spetsklänningar. Även om Whyred är ett fint märke.

Ingen fråga – bara ett påstående. Du är så f*cking vacker! Hälsningar från Tobbe.
- Oj. Tack så hemskt mycket!"

Tredje frågan är fantastiskt rolig. Jag bara gapskrattade. Vad tänkte personen med frågan på? Eller är det ett skämt? Fast jag skrattar mest åt den tänkta bilden på Alex Schulman med spetskläning från Whyred.