PLS

Jag har sommarlov, vilket menas med att jag bara ska jobba två dar i veckan och resterande dagar bara göra sköna saker som att ligga ute på en filt med tidningar och ljudböcker. Det kanske inte blir så mycket här, vi får se.

Igår sydde jag hela natten. Det har jag saknat. Det blev en klänning av en gamla herrskjorta. Det ska bli tryck på den nu, kanske att ni får se den sen. Den är rysligt fin iaf.

Njut nu, det gör jag.


Därför ligger bilddagboken nere också. Jag har massa att ladda upp, men prioriterar det inte nu. 
Vi får se, allt löser sig.

Vi har precis lämnat London, jag har min plats längst längst bak. Har en egen rad. Barnen sitter några  rader fram. För en två timmar sen var det kaos.

I incheckningen hittade de inte min bilett i datorn, barnens fanns där, men inte min. Panik. Sen vet jag bara att jag sprang runt bland diskarna, barnen satt med de hundra väskorna, folk blev arga på dem för att inget hände. Jag pratade med Lotta några gånger, hon ringde huvudkontor osv. Sen var allt löst, vet inte riktigt hur, tror att Lotta fick köpa en ny biljett. Jag sitter här nu iaf.

Jag hatar flygplatser och hela den balletten. Att resa blir plötsligt världens största grej och det tar lång tid innan man ens har börjat. Det är så överdrivet. En bussresa är så enkelt. Eller tåg för den delen med.
Säkerhetssytem gör folk galna och beroende av mer säkerhet. Kan de lugna ner sig. Allas mål är väl inte att sprängas i luften?



GOSH (GOSH GOSH GOSH GOSH GOSH GOSH GOSH, jag är överväldgad)
Idag flyttar jag, byter hem. Tror ni jag fattar det om först en vecka? Ja så klart. Jag tror nog att jag bara åker hem för att hälsa på och dansa små grodor.

Det som känns jävligt bra nu iaf är att jag får handla på h&m nu och att man har tillgång till apoteket. Det svenska apotekek är bäst i välden. Jag litar stenhårt på deras produkter. Skulle kunna köpa allt.

I förra inlägget tänkte jag skriva (eller skrev jag?) att London påverkat mig. Och det har det gjort.
Jag har blitt mer glömsk.

Nu tror jag att jag tappat bort mitt id-kort, men egentligen och kanske troligast har jag skickat hem det med bilen.

Och förra veckan glömde jag min plånbok på Pantry&Kitchen, fast nån riktigt snäll hade lämnat den i kassan och allt var kvar. (Sånna människor är bäst.)

Ofta tappar jag även bort saker på mitt rum, även fast rummet är litet och knappt några saker i det. Jag kan leta i timmar efter det borttappade.


Det får bli en skärpning i Sverige.

Jag gör detta bara för att jag är snäll och har lite lust ska ni veta. Egentligen vill jag diska en sak.

1.
Anna är världens roligaste för att hon kommenterar min BD så bra. (Detta behöver ni inte ta som en pik. X)
Imorse var jag lite vrång, men när jag såg att Anna lagt av 10 kommentarer mådde jag genast bättre. Till bild nr.9 070524 (den äckliga fisken), skriver Anna:

"har alltid sagt att fisk är farligt! fast häromdagen så skulle frida ha mej att äta grillad lax. för att försöka bevisa att fisk är gott. frida hade fel.! jag var likgiltig. den var varken eller. jag tänker aldrig svuika den svarta sida av världens folk som är mot att fisk får leva på jorden!"

När hon skrev "jag tänker aldrig svuika den svarta sida av världens folk som är mot att fisk får leva på jorden!"
Fick jag nära på en tår i ögat.

2.
Hur London v.s. Sverige känns. Oj. Fördjupt för denna tidpunkt och för mycket text antagligen. Men man kan sammanfatta det så här.

London är bra, Sverige känns bra.

3.
Om dödheten under Hultsfred. Min internetvärld har stannat upp under Hultsfred. Inget uppdateras. (Förutom min uppmärksamhet på det och sen också, vad liten värld jag har..) Detta är fustrerande. Så för nästa år får jag antingen fixa upp en elak plan för Hultsfred eller så måste jag åka dit.

4.
Den utförda planen ser ni här ovanför.


Notis.
Jag hatar Starbucks av hela mitt hjärta och har idag gett dem ett straff, som jag även utförde direkt.
Snabbt och lätt.

YES. My love.

Planen är nu slutförd.
ps. om någon är särskilt intresserad eller behöver en bra plan är det bara att höra av sig, så ska jag själv gladiligen berätta mina rövarhistorier och ge råd.

När man öppnar upp aftonbladet idag är första rubriken "Fy fan om folk visste". Det är Linda Bengtzing som pratar om Magnus Hedman igen. Jag är så trött på henne, kan nån inte fixa undan henne?

Egentligen vill jag skriva så mycket här nu. Jag tänker på massa saker men orken är borta. Kanske ikväll. Det ska iaf handla om varför min Anna är världens roligaste. Om hur jag mår och hur London v.s Sverige känns. Och kanske om dödheten under Hultsfred.

En sak till. Planen är utförd. Fortsättning följer..

KL. 2023
Jag insåg precis att fågeln som jag hela tiden trott heter kakaduva, egentligen heter kakadua.
Jag vet inte om jag ville inse det. Inse sånt när man är över tjugo liksom.

Jag känner mig lite tom.


KL.2025
Fast. Nu blev jag virrig. Undrar om jag ändå inte sagt kakadua vid flera tillfällen iaf. Men vi kan räkna med att jag antaglien bara inbillar mig, för det vara ändå kakaduva jag tänkte nu.

Fortfarnde tomhet.

Idag åkte jag till Angel på svarta linjen. Jag älskar Angel. Det är som Notting Hill, fast med mer spännade gränder och större affärsutbud. Och istället för hus som ser ut som paradvåningar eller är väldigt färgglada, var det väldigt engelska hus. Än en gång blev jag kär i London. Jag hoppas nästan att jag slår mig ner i Angel nån gång.

Händelse: Idag var jag och Emma ute på ärenden på olika håll. Eftersom vi var på olika håll hade Emma en egen nyckel.

När jag kommer hem, sitter en bit vitt papper över låset. Fastlimmat.. (Dock bara limmat med limstift.) Det visar sig att under papperslappen sitter nyckeln i låset. Hoho. Emma hade tydligen inte fått ut nyckeln ur låset, eftersom det är lite trögt ibland. Men ändå. Vitt papper mot mörkblåsvart dörr syns ju så mycket mer än en liten smal silvrig nyckel. Vitt papper lockar även mer ögon.

Och av detta har jag drat ur: Emma är ofta kreativ men detta var nog hennes sämsta idée.

Jag längtar till sommaren då man åker tåg länge och lyssnar på P3. Och man är alltid iriterad på Småland eftersom det är så dålig täckning där. Sen väntar man också på att resan ska ta slut även fast det egentligen är väldigt skönt att åka tåg.

Det är sånt man längtar efter en vanlig dag i London.

Jag tänkte att jag ska lyssna på P1 i sommar också och deras sommarprogram, med kändisar som berättar lite vad de vill. Det brukar vara bra även fast jag just nu bara kommer ihåg att jag lyssnat på Mikael Persbranht prat. Ho.

I morse när jag var i skrivarsuget, men inte skrev utan tvättade. Skrev jag en liten lista på vad jag tänkte ta med här, det var ju bra eftersom jag alltid glömmer vad jag tänker skriva. Nu kommer jag ihåg alla två sakerna på listan utan att titta på den, men inte det andra som jag tänkte på men inte skrev upp. Det är ju ännu bättre..

När Lovisa var här glömde jag bort vad jag skulle säga hela tiden och hon med. Båda glömde och glömde och konversationerna avbröts ganska ofta för att nån av oss glömde. Ändå pratade vi nästan hela tiden. Det går ju inte riktigt ihop(om man såklart inte börjar prata om allt man glömmer så fort man glömde vad man pratade om. Ho.)


Det jag tänkte skriva idag var att när jag åker hem härifrån ska jag och barnen flyga från Heathrow. OK? tänker ni, men det brabra är att man flyger över hela London då på ganska låg höjd och det ska bli fantastiskt att se London ovanifrån. Det kommer bli som en liten leksaks-stad. Sen kommer jag kunna checka in hur mycket bagage som helst utan avgift och det är nästan lika bra. (Nu ska det köpas tunga saker!!) Jag längtar nästan lite mer efter hemfärden nu när jag vet att vi ska åka därifrån.

Sen tänkte jag ge er denna. Bara för att det är en av väldens finaste låtar och för att Tuva är så snygg och för att denna filmen är bra. Låten är en sån låt jag letat länge efter, precis som låten lite längre ner på sidan. Den med Tingsek.



Jag läser en bra bok nu också, den heter Zahiren och jag har blivit mycket klokare av den. Man kan väl förklara såhär. Den är 430 sidor, vid sida 60 älskade jag den och ville att den aldrig skulle ta slut och såg den som min bebis. Typ. ( Ehuh. Det var en dålig förklaring om hur bra den är.)

Sen har jag hittat fågelklistermärken tll min dator. Yey. Ni får se när de landat.

Jag har börjat mitt farväl till London nu också. Det är bara två veckor kvar nu och visst är det sorligt. Igår var jag och Emeli på Obar och drack öl och tänkt på hur mycet vi tycker om Obar. Idag är jag på Coffeplant (min favorit-kaffebar) och njuter av det och skriver en lista på allt jag vill hinna med. Den är inte så lång än. Jag har verkligen gjort sjukt mycket. Aldrig i mitt liv har jag gjort så många olika saker och sett så mycket på fem månader. Jag är nöjd med vad jag hunnit med iaf, det är det viktigaste att man är nöjd.

Det blev mycket text nu. Förlåt. Jag vet att man vill se blider och slippa läsa. Jag ska bara säga en sak till.

-Lovisa, dig vill jag prata snarast med.
-Ida&Anna, helgen i Sverige var fantastiskt underbar.
-Emeli, söndagen med dig var jättefin.
-Amanda, du borde vara avundsjuk på att jag och Emeli hade en så fin söndag och du inte var med.
 (Hehe. Vi saknar dig)
-Ni andra. Jag tänker på er mycket. Jag hoppas verkligen vi ses snart.

JAG HAR EN PLAN.

Han har så apskön röst. Och jag älskar låten, har bara hört den innan, men idag fattade jag vilken det var. Sen är han ju sådär manligt snygg också. Det har ju inte skadat nån. Ehh.

Magnus Tingsek, vill du gifta dig?
Fast. Oh ack ack. Jag har ju slutat gilla musikkillar av flera själ. Dock vet jag inte om detta går att motstå.


Nu blir det Sverige i en, två, tre dar. Eller bara två. Torsdagen spenderas med Ida i Danmark. Där vi ska dricka öl och gå på upptäcksfärd i gränder. Precis som vi brukar. Ni får säkert sen en ölbild sen. Må gott.

Lovisa har varit här i helgen. Vi har haft det så bra. Kanske den bästa helgen på länge. Dock blev den väldigt intensiv och jag är fortfarnde trött efter allt spring. Men det är lätt att dra slutsaten att de var värt det. Lovisa är en av världens bästa.