PLS

Jag har byggt en pall med bokhylla i sig och på hjul.
Bordet  har en symaskin i sig. Wei!

Jag ska flytta från Viken ett tag nu. Jag saknar det redan, tittar på kort från förra året och möblerar om mitt rum för att förneka flyttandet.
Jag älskar pauserna som blir mellan stora saker. Tiden man bara är hemma och strosar runt. Jag kan göra det hur länge som helst. Jag blir sällan uttråkad, jag minns inte ens när sist.
Man längtar tills nästa paus, men Oslo ska bli fint, pauserna väger inte över än.

Jag läser allt från början och man minns saker som igår.
Nu börjar nästa hundratal.

Eftersom det här fungerar som en dagbok för mig också så jag minns vad som händer så kanske redan några vet, men iaf.

Jag ska till Oslo igen!
Igår morse sökte vi rum och på kvällen hade vi fått det (annat än här).
Dock inte med mina killar denna gången utan med den fina Isadora (wei).

En hyllning en gång, det räcker bra.


Curry ligger på mönsterpappret i timmar för att det prassar så bra.





Förstår ni att vi har det mysigt?

Busschaufförer på landet plockar upp en ibland innan man hunnit fram till hållplasten så man inte missar bussen. Ibland kan man bli avsläppt på icke existerande hållplatser också om man ber. Sen säger de alltid hej och ibland hejdå. De smälter mitt hjärta.

Ibland längtar jag efter en egen lägenhet. Då är det dock bara lägenheten jag längtar efter och aldrig vardagen som är utanför lägenheten. Jag vill kunna lämna nästan när jag vill utan så mycket krångel och dubbla hyror.
Därför har jag det bra nu.

Iallafall. När jag har min lägenhet och bil och vardag samlad och ett fast jobb. Så ska jag ha tv och video i badrummet så jag kan se sex&thecity så fort jag badar och slipper att bara läsa Robinsson Cruse som nu.

Jag ska också ha en drickaback i bagaget i bilen, och så fort jag kör förbi en fin plats ska jag stanna, ta en läsk och begrunda tills läsken är slut och sen åka vidare.

Sånna småsaker längtar jag till.


(Jag ska föresten till Oslo igen och jobba, just nu kollar jag boende.)

Äntligen. Efter så många timmar finns det inte en tråd kvar att klippa.

I sommras sydde jag klänningen bara för en utekvälls skull. Jag längtar efter att sy sånt igen. Snabbt och lätt blir nästan alltid bra, eftersom förväntningarna är inställda på nått annat än just syendet.

Just nu syr jag en cape, den blir fin, en sydag till och sen är den klar. Men jag minns knappt när jag började med den. Det är sånt jag som jag vill komma ifrån. Mina grejer mognar inte när de ligger.

I gårkväll när jag låg i sängen, fick jag plötsligt en nål mellan tårna. Nu finns det alltså inget säkert ställe längre.

Jag ville gå ut, men nästan igen bor här längre så jag möblerade om ist.

Jag vill bara visa den lilla räven jag hittade idag, plötsligt är rävar mitt favoritdjur.

Familjen åker till Spanien. Wei.












1. Gräs 2. Slum 3. Stad 4. Mat i överdådiga mängder 5. Jag i bubbel över taken 6. Industriområde 7. En vanlig gata 8. Ida och jag väntade in soluppgången över medelhavet, den var över på 10 minuter

Bara jag är iväg några dagar börjar världen att rasa samman. En påse här, en påse där. Jag lagar alltid, men man lagar inte alltid rätt. Så ändras världen långsamt men säkert.